Jag är så jävla arg!! Jag bara kokar inombords.. men jag borde bara släppa skiten och gå vidare!! Men jag kan bara inte.. jag har så jäbla mycket ilska som jag inte vet vart jag ska göra av... jag känner mej arg och besviken på absolut allt i hela vida världen!! Jag är arg på allt... och ändå är allt rätt så bra just nu...

Men detta är hur allt alltid slutar.. jag kan aldrig få ha det bra utan att en eller flera saker ska fara åt skogen... jag har nästan inga vänner kvar.. jag har väldigt få i min omgivning och ju mer tid som går ju klarare blir det.. alla börjar backa... även dom "nya"... Så jag måste helt enkelt vara en totalyt värdelös och förjävlig människa som ingen ser värd att kämpa för... Alla lämnar mej alltid tillslut! ALLA!!

 

Och här står jag alltid kvar och gråter tills inga tårar finns kvar att gråta... ensam...

Jag får inte ens ta hand om mina barn?! Så varför i helvetet ska jag finnas för?!

Ingen som kommer sakna mej längre... alla går vidare med sina liv som om att jag aldrig funnits...

 

Det verkar inte spela någon som helst roll vad jag gör.. jag kämpar, jag ler och jag gör precis vad jag ska göra... men fortfarande står jag här ensam... ingen relation inga barn och inget liv...

jag vaknar runt kl 9-10.. ligger kvar i sängen tills jag är hungrig, äter frukost och sen sitter jag här...

Kan inte åka hem till någon pga magen och psyket.... ingen vill komma hit och ingen vill umgås med mej...

Jag pluggar, jag betalar mina räkningar, jag städar VARJE DAG och jag gör precis samma saker som alla andra MEN jag är sjuk... och det är tydligen något alla undviker... Så här sitter jag...

Jag har fått reda på att som 25åring att jag kommer att ha ont i min kropp, HELA MIN KROPP resten av mitt liv, inget botemedel, ingen träning och tar man medicin blir man kallad knarkare....

Jag har en mage som gör att jag viker mej av smärta varje gång jag måste bajsa eller fisa..

Jag får så pass ont i min mage att jag inte ens kan röra på mej vissa dagar,

MEN DET ÄR JAG SOM MÅSTE BE OM URSÄKT FÖR ATT JAG ÄR SJUK, DET ÄR JAG SOM MÅSTE HÅLLA KÄFTEN OCH LE OCH BARA GÅ VIDARE MED MITT LIV!!!

Ingen som bryr sej, alla går vidare med sina liv... ingen som någonsin kämpat för mej.. ALDRIG har jag haft någon som kämpat för min skull!!!

Nope... för att om jag vill behålla en vän måste jag kämpa mej blå och hoppa genom brinnande ringar för att göra dom nöjda...

 

Och killar... Seriöst... Har inte hittat en enda kille som inte bara är ute efter porr bilder på en... Jag la ut min kik på min bilddagbok för några dagar sen.. jag har fått MINST 20+ killar som skrivit...

Jag svarar hej vem är du osv... och inom första 10 minuterna så har ALLA frågat efter NAKENBILDER!!!

Jo men TJENA!! Jag har absolut inte en blekaste aning om vem fan du är men visst här har du en naken bild på mej VARSÅFUCKINGGOD!!!!!

Vart finns alla dom där killarna man ser på TV?? Dom som överaskas med middagar, blommor vid dörren och spontan besök?! Aldrig har jag fått något liknande av någon?! ( Och ja jag har gjort sånt för alla mina partners!!!)

Men dom finns bara inte... 99% av världens befolkning är idioter som tycker att dom är bättre än alla andra... Och jag är så jävla trött på det!! Jag är verkligen så jävla trött på allt just nu!!

Jag vet inte hur mycket mer jag ska orka med...

 

Jag tycker mej alltid gett mitt bästa i både förhållanden och i vänskaper... Jag smsar bara pga att jag har jäääätte svårt att prata i telefon.. men jag gör något iaf jämnfört med andra... Jag skickar sms och bara frågar hur dom har det!! Jag bryr mej... jag försöker... Men jag kan bara inte ta mej hem till folk så ofta... Jag försöker mitt bästa men det är jätte svårt för mej att ta en buss och åka bort... det är pinsamt och stressande vilket automatiskt gör magen 10x värre!!

 

Men som sagt... Ingen accepterar mej som jag är.. Ingen vill kämpa för mej för att jag är inte värd det...

Det enda jag haft är kåta killar som ser en tjej som är ensam och desperat som gillar sex så henne kan dom utnyttja... Men jag vill inte det längre... Jag vill inte behöva leva i en värld där jag bara blir utnytjad och ignorerad... Och jag är så jävla trött på att vara ledsen och arg på allt...

Varför ska jag kämpa när ingen annan gör det?